Här nedan kommer några punkter som vi i våran studiegrupp kom fram till när vi diskuterade anknytning i förskolan utifrån boken som just heter anknytning i förskolan.

•  Vid inskolning är det viktigt att barnet har minst en"vikarierande" anknytningsperson, som sedermera kommer vara en viktig trygghet för barnets vistelse i förskolan.
• Att man i förskolan är duktig på att arbeta "över gränserna" för att barnet ska kunna känna trygghet från flera personer under dagen.
• Att inskolningen ska ske utifrån barnet och barnets trygghets zoon. Att inskolningen kan komma att ta längre tid beroende på hur väl barnets känner att den kan knyta an till en (minst en) pedagog.. en av våra grundpelare är att "skynda långsamt".
• vi får tillsammans i arbetslaget diskutera fram bästa lösningen för barn som hamnat i en kris. Och lösningen kan te sig olika beroende på situation och barn. För vissa barn kan det behövas många olika medel för att arbeta på bästa sätt. Exempel kan vara - att läsa böcker om ämnet (skilsmässa, dödsfall, syskon mm). Rita sina känslor sägs ha god inverkan på människan i allmänhet. Även lekar, med exempelvis handdockor lr liknande. Samtala kring det kan man även göra. Dela med sig av egna erfarenheter. Låta barnet få sitta knät på pedagogen exempelvis. 
•  vid växelvis boende kan barnet få ha med sig något speciellt ex. En nalle som följer med hem till den andra föräldern. Så vet barnet att den dagen som visar att det är den mamma/pappa veckan. Bilder på föräldrar och nära anhöriga kan få finnas i en bok eller liknade så barnet kan få titta o minnas dem om de blir ledsen o saknar dem.
• Tror det är viktigt att vara medveten om att anknytningen är en grundsten i barnets tillvaro. Förskolan kan inte ersätta anknytningen men vara ett komplement till hemmet, möjliggöra för barnet att knyta an på förskolan. Tror det är av stor vikt att vi pedagoger är lyhörda och försöker synliggöra för arbetslaget vilka barn som är tryggt/otryggt anknutna.
• att förskolan inte ska ersätta anknytningen från föräldrarna. Pedagogerna ska göra allt vad de kan för att barnen ska känna en trygghet till förskolan och på så sätt kunna knyta an till någon/några personer. Se till barnets behov och ge god omvårdnad är en god start till att känna trygghet i förskolan. Va en lyhörd och närvarande pedagog! 
• Eftersom inskolning på förskolan kan vara väldigt känslofyllt, så anser jag att det måste få ta tid. Lyssna på barnets signaler och utgå ifrån det. En del barn behöver längre tid än andra, och ska då självklart få det.
• När det gäller inskolning är det viktigt att en pedagog skolar in barnet och har större ansvar för det barnet. Den pedagogen kan barnet förmodligen knyta an till först på förskolan. Inskolningstiden borde utgå ifrån barnet och inte kontrolleras av redan bestämda dagar som "vanligtvis" brukar gå bra för inskolning. Olika barn behöver olika lång i skolning.
• I boken om anknytning så stod det om hur de nya kraven på lärandemål i förskolan har minskat tiden för omsorg vid inskolning och att det därmed resulterar i att barnen inte blir lika trygga i dagens förskola. För att få en fungerande inskolning så tänker jag därför att det kan vara viktigt att den person som ansvarar för barnets första tid i förskolan får någon form av avlastning i andra frågor genom t.ex en vikarie som kan vara mer närvarande med de andra barnen och hjälpa övriga pedagoger. Samtidigt som jag upplevt att det ofta kan vara flera inskolningar som överlappar varandra vid t.ex hösten vilket leder till att 2/3 pedagoger kan ha ett barn i inskolning samtidigt som man ska klara av att hantera övriga 18 barn. Så ja jag tror att det skulle vara väldigt givande att det fanns någon extra resurs under inskolningarna för alla barn i barngruppen ska kunna få det så bra som möjligt .

Jag har nu läst och bearbetat kapitel 10 i boken Relationskompetens som handlar om barn som utmanar. Genom att läsa om sex olika och unika fall så kan man se ett samband som säger att saker oftast inte får det utfall man trodde. Det är med andra ord väldigt lätt att tro sig kunna eller att överhuvudtaget tro sig veta den andras bästa. Som jag tidiagre läst i denna bok så kan man givetvis jobba med att förebygga beteenden, men varför inte jobba utifrån det faktum att vi hela tiden bygger. Om vi bygger kontakten tillsammans så växer tilliten med den. 

Att "lyssna" är också en defination av att förstå och att höra de rätta sakerna. Här är de interpersionella relationerna av stor betydelse för att kunna veta vad jag "lyssnar" på. Som pedagog är det också viktigt som jag nämt i tidigare inlägg att kunna samarbeta med föräldrarna och att kunna mötas i samtal. Och att man försöker att skapa en daglig kontakt både för att kunna skaffa sig en bredare uppfattning om familjen men också för att föräldrarna ska känna sig sedd och att få bekräftelse på att pedagogerna "ser" deras barn. Om man skapat denna relation är det lättare att kunna bygga de samtal som gör att man även kan diskutera händelser som varit mindre bra med föräldrarna. Oftast går mycket att göra när vi nu ska bygga, men som det tyvärr ser ut är det i många situationer så att hjälpen kommer först då det ställts en diagnos eller då det "spårat ur". Eftersom vi hela tiden påverkas av relationer kan det ibland vara svårt med tanke på att en resurs person eller psykolg inte är lika insatt i de sociala mötena där barnet intergrerar med andra, och det kan då också vara svårt att koppla till "problemet". I boken skriver Juul och Jensen (2009) att det finns en förhoppniig om att det ska bli en massiv kvaletativ förbättring av de professionella vuxen-barnrelationerna.

Nyckeln till sådan förbättring ligger enligt vår erfarenhet inte antigen i en ökad självinsikt hos de vuxna eller en i större psykologisk förståelse för barn, utan i en större uppmärksamhet på de relationella kvaliteter som skapar friska och konstruktiva relationer mellan yrkesfolk och barn och ungdomar. Det kan vara nyttigt för pedagoger att veta något om t.ex. familjens psykologi, utvecklingspsykologi, inlärningspsykologi eller personlig utveckling, men de viktigaste arenorna för yrkespersonlig utveckling och ökad relationskompetens finns på lekplatsen, i klassrummet eller i samtalsrummet tillsammans med barn, föräldrar och kollegor (Juul & Jensen, 2009, s.270).

Jag tror också att det är väldigt viktigt att jobba kollegialt och våga be om hjälp och stöd. Och att man inte ser saker som att man misslyckats utan istället att de kan förbättras eller förändras. Kritik är utvecklande. De som Juul och Jensen (2009) tar upp i slutet av boken är dock att det inte alltid finns kapital och att skolan och förskolans resurser minskar och att barngrupperna tillföljd av detta blivit större. Detta är då negativt ur den synpunkt att alla barn kanske inte blir "sedda" och att bygget faller. 

Alla har vi olika behov och jag har nu sett en film på ur.se som heter Barn som behöver mer. Där följer tittaren två barn som har just lite mer behov i vardagen. Av båda fallen kunde man se hur viktigt det är att föräldrarna har öppen relation till personalen, det är en väldigt viktigt förutsättning att samarbetet fungerar. Detta skapar en trygghet för alla inblande parter. Och att det finns resurser för personalen att få. Resurser som inte behöver vara en person utan resurser som hjälpmedel och kunskap. Det kan också vara bra att söka altenativ, vad fungerar bra och vad fungerar mindre bra? Lösningar går att hitta om man väljer att "se" barnen och inte specifikt beteende. Som i mitt tidigare blogginlägg belyste jag att en bra relationskompetens ska innehålla en förmåga att kunna "se" barnet så här skriver Juul och Jensen (2009):

Att "se" barn betyder slltså att se mer än deras omedelbara mest iögonfallande beteende - att kunna se "bakom" beteendet - men inte i den psykologiserade betydelsen av uttrycket som innebär att söka förklaringar på ett beteende. Det betyder t.ex. förmågan att se sorgen i ögonen på ett barn vars mest iögonfallande beteende är hyperaktivitet och vrede; att se motvilja i ett barns kroppsspråk när hon säger ja till en överenskommelse; att se ilskan kring ett barns mun medan han försöker tala förnuftigtoch klokt med sina föräldrar; att se ensamheten hos den populäre o.s.v (s.126).

Båda barnen i denna film hamnade lätt i konflikter eller drog sig undan, en konsekvens av att de själva inte klarde av att handla ensamma i situationerna då de själva inte mår bra. Det som också togs upp i filmen är att sådana händelser där barnen mår dåligt och inte kan sätta ord på känslan, gör att de agerar utifrån detta genom att dra sig tillbaka eller agera utåt. Här är det bra att se sig om vad kan vi göra för att se andra möjligheter och inte fokusera på hindren som finns. Att vid de tillfällen det kanske är stökigt och hög ljudnivån där man ser att det skapas reaktioner, måste tempot skruvas ner och så även volymen. I en vardag med så mycket olika individer som det finns i en barngrupp måste pedagogerna vara flexibla. Att jobba i mindre grupper och att lägga om planeringen kan va en tillfällig lösning blev det bättre och vad kan vi förbättra? tycker jag kan vara frågor att ställa sig själv eller till kollegorna. Efter det uppdagas att det finns konflikter eller problem återkommande som kan kopplas till regelbundna situationer. 

I filmen pratade de om att det ofta blir så att barn försöker att jämföra sig med andra, och kommer man inte upp till samma nivå som de andra eller att man inte klarar av samma saker så kan självkänslan skadas. Därför gäller det att jobba med självkänslan och få barnet att känna efter att de lyckas och att jobba i små steg. 

Nu har jag läst boken Relationskompetens av Juul och Jensen den gav mig många "funderare" på hur små saker faktiskt påverkar. Små saker som vi kanske inte reflekterar över, eller beteenden som kanske blivit ett mönster utan att man själv tänkt något kring det. 

Bilden nedan tog jag när jag promenarade hem igår efter att lämnat barnen på skolan. Jag tyckte att den passade in så fint till mina tankar kring denna bok. Spegelbilden säger mycket, men långt ifrån allt. I spegeln visas endast det visulla som inte alltid går att ta på. Och när det blåser blir även spegelbilden otydlig. Ovanför det reflekterande finns själva trädet som hela tiden ändrar sig, just nu är dess löv i höstens alla fina färger, och det pågrund av vad som sker inuti trädet. Som i sin tur har påverkats av miljön.

Här nedan har jag sammanfattat några viktiga begrepp från boken.

Interpersonella relationer

Är de relationer som finns som bakgrund och kring individen i samhället som tillhör ett oförutsägbart mönster där relationer indirekt eller direkt påverkar ens beteende samt handlande. Interpersonella relationer är komplexa, hur vi tolkat och upplevt situationer samt de oreflekterade händelserna i livet påverkar och är påverkade av sampel.   

Relationskompetens

Är att kunna ”se” den andra och att kunna läsa av intryck och sedan anpassa sitt eget beteende och agerande utefter de premisser som råder. Att kunna se bakom beteendet. När man ser på barnet utifrån det perspektivet kan man hjälpa till att stärka barnets självkänsla och därigenom vinna respekt och empati.  Relationskompetens är att kunna jobba och realisera de värden och förställningar som vi anser är centrala och viktiga.

Yrkespersonlig utveckling

Genom att kunna se på sig själv objektivt och kritiskt kan utveckling ske. Detta är ett måste för att kunna bryta beteende mönster eller för att relationer ska förändras. För att kunna jobba på sin yrkespersonliga utveckling behövs andra och kollegiala reflektioner som hjälper till att se det vi annars kanske skulle ha missat. Här gäller det att arbeta utifrån det faktum att inte ställa för höga krav på varandra eller för den delen på sig själv. Det är viktigt att kunna bjuda på tankeväckande och utmanade återkopplingar. Ett bra hjälpmedel är att filma och sedan gå igenom och syna samt reflektera över olika sekvenser.

Ju mer personligt man tar andra människors beteende, ju mindre kan man se av den andra (Juul & Jensen, 2009, s.125).

Föräldrasamarbetet

Att ha en ”god” kontakt i det problematiserade samtalen och att vara öppen kring tankar och olika åsikter. Det kan vara bra att ha stöd inför samtal och att vara väl förberedd. Som yrkesperson likt övriga samtal kan det vara så att man känner olika inför personen man samtalar med. Vilket har inverkan på hur samtalet och innehållet i samtalet ter sig. Det är då bra att kunna ta någon annan pedagog till hjälp som stöd. Att vara öppen och förklara på ett ”bra” sätt hur man känner kan ofta påverka diskussionen på ett positivt sätt.

Ju mer autentisk (det vill säga öppen omkring sina tankar, hållningar, värden och känslor) parterna kan vara, desto bättre blir kontakten (Juul & Jensen , 2009, s.197). Pedagogen ska kunna leda samtalet men inte på bekostnad av vad den andra vill ha sagt, utom här ska åsikterna mötas och det finns ingen direkt sanning utom båda parter har kännedom om barnet som går att utvidga och dra nytta av. Det är bra att kunna reflektera hur man lägger fram orden man använder sig utav i samtal med andra för att båda parter ska känna sig tryggare. Juul och Jensen (2009) menar på att det personliga språket eftersträvar subjektivitet och individualitet många kan dock vilja skilja på det privata och det personliga men för att nå ett autentiskt uttryck i sin yrkespersonliga integritet menar han att vi behöver båda språken som koordinerande. Detta skriver Juul och Jensen (2009):

I interpersonella relationer har det personliga språket följande positiva kvaliteter mätt med denna boks värdeföreställningar:

·         Det personliga språket gör den talande närvarande och tydlig i kontakten.

·         Det ökar den talandes självkänsla.

·         Det inspirerar den andra parten till personlig insikt och reaktion ökar därigenom dennes självkänsla.

·         Det kränker aldrig den andres gränser eller värderar dennes önskningar och behov. (s.209)

Juul och Jensen (2009) menar också på att det är viktigt i den möjliga mån som finns att barnen få vara med i samtalen då det är dem det handlar om. Detta med hänsyn till deras rättigheter, existens och deras sociala utveckling. Jag tycker att det är självklart att barnen ska få delta i samtalen som sagt med hänsyn till den rådande diskursen. Och att barnen får vara med och påverka beslut eller annat rörande dem själva. Jag kan tänka mig att det kanske inte är så lätt alla gånger och att vi står inför många stora utmaningar på många sätt. Men det som är viktigt för oss blivande pedagoger är att ha i åtanke är att vi hela tiden kommer att finnas utvecklingsmöjligheter bara vi är öppen för förändrig. 

Denna bild nedan illustrerar hur vi faktiskt vänt saker i  motsatt riktining om man utgår ifrån de paradigmskiften som skett. 

Under vår innevecka 39 har vi fått i uppgift att tillsammans i vår grupp diskutera Likabehandling utifrån Skolverkets allmänna råd samt Lika behandling i förskola & skola.

Det här var de punkter vi i gruppen diskuterade kring

              Mångfald:

• Mångfald handlar inte om etnicitet, utan om många egenskaper.
• Viktigt är det att utan mångfald utvecklas vi inte, får inte förståelse för andra.
• Berikande "öppnar upp vyerna".                                                                                                                                         Normkritik:
• Genom att granska sig själv så blir man medveten om hur man handlar.
• Viktigt att reflektera över om det är normen som styr oss eller om man har en tanke bakom.
• En norm brukar beskrivas som den förväntan vi har på hur något "ska" vara och hur det är.                                                 Likabehandling:   
• "Arbetet med likabehandling handlar om att ifrågasätta normer" (Svaleryd & Hjertson, 2012, s.62)                                       Likvärdigbehandling: 
• Vi gör likvärdigbehandling och får likabehandling.                                                                                                                                                     

      Här ovan illustrerar jag likvärdigbehandling samt likabehandling                                                                        Intersektionalitet:

• Synliggöra specifika situationer av förtryck som skapas i skärningspunkter för maktrelationer.
• Ett exempel: Man bestämmer att alla huvudbonader inte får användas under lektioner. Detta kan då istället kränka någon som ur religös synpunkt använder huvudbonad.                                                                                                     En liknade situation har jag varit med om då en pojke blev tvingad till att ta av sig kepsen, som då var så viktigt under min skolgång. Till saken hörde att han gärna hade vela behållt den på, då hans hår var väldigt skitigt.                                Normer i språket:
• Viktigt att ha ett kritiskt tänkande när man väljer litteratur för att beakta normer.                                                Normfäller:
• Att inte använda sig av hudfärgade plåster.
• Att inte se sig själv som normen.                                                                                                                                        

            Genus:

• Det socialt konstruerade könet.
• Det handlar inte om våra biologiska skillnader mellan kvinnor och män, utan om varje människas tolkning av dessa skillnader.                                                                                                                                                                                 Jämnställdhetsintergrering:
• Viktigt att tänka på arbetsfördelningen i gruppen oavsett kön.
• Behandla barnen lika oavsett kön.
• Miljöerna ska vara anpassade till alla.                                                                                                                                     Hetronormativitet:
• Det kan exempelvis vara tt ha förtryckta stenciler där föräldrarna sk afylla i vårdnadshavare istället för mamma och pappa. Då familjekonstulationer idag ser olika ut. 

Jag tänkte avsluta med att be dig måla upp en inre bild och tänka på 

1. En rysk medborgare
2. En iransk medborgare
3. En japansk medborgare                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    

Välj ut en av medborgarna                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   

Berätta hur ser hon ut? Jag kan säga att jag bara hade maliga bilder! Något att fundera över! 

Vi har fått i uppgift att planera vår egen avdelning utifrån hur vi tror att miljön på förskolan kan byggas för att gynna samspelet mellan barn, pedagoger och rum.

Vi jobbade i grupp om fyra på denna uppgift och utifrån litteraturen Kamratkulturer i förskolan, Konsten att lära barn estetik, Utbildningsvetenskap för förskolan samt Sofia Bergström, Erikssons avhandling Rum, barn och pedagoger: Om möjligheter och begränsningar i förskolans fysiska miljö, skulle vi sedan sätta ihop en avdelning. Som så mycket annat så är det så givande att se att även fast vi alla läst samma litteratur så har vi ändå olika sätt som vi vill bygga avdelingen på. Detta visade sig även tydligt under redovisningstillfället den 26 september. 

Här nedan är vår grupps Poster, som visar på vad vi har utgått ifrån då vi skapat vår avdelning.

Det vi i våran grupp ville utgå ifrån var att alla ska få samma chans på avdelningen där miljön inte ska vara ett hinder för någon utom istället är avdelningen byggd på ett sätt som öppnar upp för nyfikenhet, lek och gemenskap. Miljön bjuder på inspiration och stimulans för våra sinnen. Alla fönster på avdelnigen är stora så att det blir ett naturligt ljusinsläpp vilket ska ge energi samtidigt som det också kan ge lugn. Då fönstren är låga kan barnen se ut på naturen utan att behöva ta något eller någon till hjälp. Vi har även valt att ha material material lätttillgängligt i barnens nivå.

Avdelningen är öppen men samtidigt finns det mindre rum om barnen vill hålla till lite avskilt. Det ska vara lätt att överblicka verksamheten, därav öppna ytor, en del vikväggar samt rumsavskiljare med hyllor som går att se egenom. Lekhallen har vi placerat i centrum av avdelningen, vilket de jong (2010) skriver är centrum den plats som vi väljer att prioritera och bygga utifrån (Riddarsporre & Persson, 2010). Leken är en viktig del i barns utveckling här får barnen träna på att ta ansvar inför andra och att inta roller, vilket gör att barnen får prova på att sätta sig in i andras situationer därigenom tränar sig barnen på många viktiga faktorer, men lek ska inte vara helt fri från vuxna då olika makt spel kan äga rum (Löfdahl, 2007). Därför har vi valt att bygga avdelningen på just detta sätt så att det ska vara lätt för pedagogerna att överblicka. Vad vi kunde utläsa av Eriksson, Berström (2013) avhandling var att dörrars placering samt utformning är av betydelse för hur barn använder samt samspelar i de olika rummen. Vi har valt fönster så att pedagogerna ser barnen, men inte så låga så att barnen ser varandra just för att det ska skapa en känsla av att de kan leka lite avskilt och samtidigt inte få så mycket intryck utifrån. De jong (2010) menar också att storleken på rummen har betydelse för sampelet barnen mellan då det kan vara så att det passar bäst för ett visst "antal" personer. Enligt Löfdahl (2007) behöver det uppmärksammas och reflekteras över då vissa barn kan uteslutas från lek av just den anlednigen att regler ska följas eller att ett visst antal barn bara får tillträde till just det utrymmet. "Pojk- och flick"  rum kan också skapa distans mellan vissa barn och rum det har vi haft i åtanke och skapat miljön utifrån ett genusperspektiv. Hela avdelningen är medvetet anpassad så att de barn med funktionsnedsättning inte ska finna hinder i miljön utan miljön ska vara en tillgång för alla barnen. 

Här nedan är vårt samlade resultat av avdelningen.

Nu har jag precis avslutat min första innevecka på kursen UVK II. En mycket intressant och lärorik vecka. 

Under veckan som gått har vi haft föreläsningar i Konflikthantering där fick inblick i olika slags konflikter, sätt att se på och lösa konflikter på. Egentligen är konflikter som mycket annat även styrt av dags formen, kontexten och defenetivt vad eller vem konflikter handlar om och vilka vi har omkring oss. Konflikter har vi med andra, men även med oss själva. 

Vi fick frågan av vår föreläsare om hur vi hanterar konflikter. Hur hanterar du konflikter?

Jag fick olika bilder av konflikter uppspelat i huvudet som jag haft. Och har svårt att sätta ord på hur just mina konflikter ser ut då jag ofta agerar efter situationen och relationen. Det handlar så mycket om att kunna läsa av och försöka att göra sitt bästa utefter det. Försöka se det bakomliggande orsaken. Stanna upp. Konflikter kommer vi inte ifrån och de behövs. Vi skapar en dialog och det är livsviktigt att ta tillvara på chanserna som skapas det är ett led i utvecklingen. De behöver inte ta så lång tid att sätta sig ner och diskutera med barnen och det kommer defenetivt att löna sig i längden för alla. 

Vi kan hjälpa barnen att hantera konflikter och visa på att det finns lärorika sätt att komma fram till lösningar på. Ett sätt att förebygga vissa typer av vardagliga konflikter på förskolan kan vara att låta barnen vara med och bestämma regler. Men även att jobba med barnens emotionella samt relationella kompetens och hjälpa dem i den utvecklingen. Lättast är att ha barnen i mindre grupper för att de ska känna mer trygghet, det kan då vara enklare för vissa barn att öppna sig och det ger även pedagogen en större inblick på grupp så väl som individ. Här kan man även höra barnens frågor och jobba vidare med dem.

Det är inte lätt att se något utifråns andras perspektiv då vi alla har olika erfarenheter. Vi hade även en förläsning under denna vecka då det var en av föreläsarna som bad oss alla blunda och gav oss samtliga elever samma information att tänka på. När vi sedan skullle återberätta så flödade allas olika beskrivningar av deras inre bild. Sådana liknande övningar kan användas i barngrupp för att få mer förståelse kring allas olika uppfattningar och tankar.

I Torsdags eftermiddag hade vi en workshop där vi fick lära oss om människans motoriska utveckling och eventuella hinder i utveckligen och hur det går att upptäcka dem och jobba vidare med dem. Vi kan också hämta in information genom att läsa av rörelser eller kroppspråket. Det finns även mycket lekar och andra estetiska aktiviteter som gör att vi kan se barnens behov samtidigt som vi kan jobba inkluderande. Det finns mycket inom musik och rörelse som kan hjälpa till att stärka barnen både fysiskt och psykist. 

Vi lever i ett demokratiskt samhälle och i Lpfö 98 står tydligt att demokrati är den grund vi bygger vårt samhälle på, därav är det så viktigt att vi ser upp till och håller av värdegrunden som ska finnas inom förskolan, och dagligen kommer vi få vara med om saker som vi kan påverka tillsammans och det är just det som är det viktiga! 

Jag ser fram emot att få komma igång med att bearbeta litteraturen till denna kurs. 

Vår nya blogg lanserades idag. Om du fokuserar på den ska vi försöka att hålla dig uppdaterad. Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.