Miljön, vad säger den?!

Vi har fått i uppgift att planera vår egen avdelning utifrån hur vi tror att miljön på förskolan kan byggas för att gynna samspelet mellan barn, pedagoger och rum.

Vi jobbade i grupp om fyra på denna uppgift och utifrån litteraturen Kamratkulturer i förskolan, Konsten att lära barn estetik, Utbildningsvetenskap för förskolan samt Sofia Bergström, Erikssons avhandling Rum, barn och pedagoger: Om möjligheter och begränsningar i förskolans fysiska miljö, skulle vi sedan sätta ihop en avdelning. Som så mycket annat så är det så givande att se att även fast vi alla läst samma litteratur så har vi ändå olika sätt som vi vill bygga avdelingen på. Detta visade sig även tydligt under redovisningstillfället den 26 september. 

Här nedan är vår grupps Poster, som visar på vad vi har utgått ifrån då vi skapat vår avdelning.

Det vi i våran grupp ville utgå ifrån var att alla ska få samma chans på avdelningen där miljön inte ska vara ett hinder för någon utom istället är avdelningen byggd på ett sätt som öppnar upp för nyfikenhet, lek och gemenskap. Miljön bjuder på inspiration och stimulans för våra sinnen. Alla fönster på avdelnigen är stora så att det blir ett naturligt ljusinsläpp vilket ska ge energi samtidigt som det också kan ge lugn. Då fönstren är låga kan barnen se ut på naturen utan att behöva ta något eller någon till hjälp. Vi har även valt att ha material material lätttillgängligt i barnens nivå.

Avdelningen är öppen men samtidigt finns det mindre rum om barnen vill hålla till lite avskilt. Det ska vara lätt att överblicka verksamheten, därav öppna ytor, en del vikväggar samt rumsavskiljare med hyllor som går att se egenom. Lekhallen har vi placerat i centrum av avdelningen, vilket de jong (2010) skriver är centrum den plats som vi väljer att prioritera och bygga utifrån (Riddarsporre & Persson, 2010). Leken är en viktig del i barns utveckling här får barnen träna på att ta ansvar inför andra och att inta roller, vilket gör att barnen får prova på att sätta sig in i andras situationer därigenom tränar sig barnen på många viktiga faktorer, men lek ska inte vara helt fri från vuxna då olika makt spel kan äga rum (Löfdahl, 2007). Därför har vi valt att bygga avdelningen på just detta sätt så att det ska vara lätt för pedagogerna att överblicka. Vad vi kunde utläsa av Eriksson, Berström (2013) avhandling var att dörrars placering samt utformning är av betydelse för hur barn använder samt samspelar i de olika rummen. Vi har valt fönster så att pedagogerna ser barnen, men inte så låga så att barnen ser varandra just för att det ska skapa en känsla av att de kan leka lite avskilt och samtidigt inte få så mycket intryck utifrån. De jong (2010) menar också att storleken på rummen har betydelse för sampelet barnen mellan då det kan vara så att det passar bäst för ett visst "antal" personer. Enligt Löfdahl (2007) behöver det uppmärksammas och reflekteras över då vissa barn kan uteslutas från lek av just den anlednigen att regler ska följas eller att ett visst antal barn bara får tillträde till just det utrymmet. "Pojk- och flick"  rum kan också skapa distans mellan vissa barn och rum det har vi haft i åtanke och skapat miljön utifrån ett genusperspektiv. Hela avdelningen är medvetet anpassad så att de barn med funktionsnedsättning inte ska finna hinder i miljön utan miljön ska vara en tillgång för alla barnen. 

Här nedan är vårt samlade resultat av avdelningen.