Barn som behöver mer

Alla har vi olika behov och jag har nu sett en film på ur.se som heter Barn som behöver mer. Där följer tittaren två barn som har just lite mer behov i vardagen. Av båda fallen kunde man se hur viktigt det är att föräldrarna har öppen relation till personalen, det är en väldigt viktigt förutsättning att samarbetet fungerar. Detta skapar en trygghet för alla inblande parter. Och att det finns resurser för personalen att få. Resurser som inte behöver vara en person utan resurser som hjälpmedel och kunskap. Det kan också vara bra att söka altenativ, vad fungerar bra och vad fungerar mindre bra? Lösningar går att hitta om man väljer att "se" barnen och inte specifikt beteende. Som i mitt tidigare blogginlägg belyste jag att en bra relationskompetens ska innehålla en förmåga att kunna "se" barnet så här skriver Juul och Jensen (2009):

Att "se" barn betyder slltså att se mer än deras omedelbara mest iögonfallande beteende - att kunna se "bakom" beteendet - men inte i den psykologiserade betydelsen av uttrycket som innebär att söka förklaringar på ett beteende. Det betyder t.ex. förmågan att se sorgen i ögonen på ett barn vars mest iögonfallande beteende är hyperaktivitet och vrede; att se motvilja i ett barns kroppsspråk när hon säger ja till en överenskommelse; att se ilskan kring ett barns mun medan han försöker tala förnuftigtoch klokt med sina föräldrar; att se ensamheten hos den populäre o.s.v (s.126).

Båda barnen i denna film hamnade lätt i konflikter eller drog sig undan, en konsekvens av att de själva inte klarde av att handla ensamma i situationerna då de själva inte mår bra. Det som också togs upp i filmen är att sådana händelser där barnen mår dåligt och inte kan sätta ord på känslan, gör att de agerar utifrån detta genom att dra sig tillbaka eller agera utåt. Här är det bra att se sig om vad kan vi göra för att se andra möjligheter och inte fokusera på hindren som finns. Att vid de tillfällen det kanske är stökigt och hög ljudnivån där man ser att det skapas reaktioner, måste tempot skruvas ner och så även volymen. I en vardag med så mycket olika individer som det finns i en barngrupp måste pedagogerna vara flexibla. Att jobba i mindre grupper och att lägga om planeringen kan va en tillfällig lösning blev det bättre och vad kan vi förbättra? tycker jag kan vara frågor att ställa sig själv eller till kollegorna. Efter det uppdagas att det finns konflikter eller problem återkommande som kan kopplas till regelbundna situationer. 

I filmen pratade de om att det ofta blir så att barn försöker att jämföra sig med andra, och kommer man inte upp till samma nivå som de andra eller att man inte klarar av samma saker så kan självkänslan skadas. Därför gäller det att jobba med självkänslan och få barnet att känna efter att de lyckas och att jobba i små steg.